Natalie Reuterberg

Gårdagen blev mycket lyckad, mer lyckad än jag hade förväntat mig! Bilder från kvällen kommer så fort hanna skickat dom :) Har kycklingfileé i ugnen nu, och en hel hög med filmen som väntar på att bli sedda ikväll! Romeo är sjuk och kunde inte komma ihelgen, feber och förkyld den stackaren. Så jag är ensam hemma, en av få saker som jag verkligen hatar! Känner mig så ensam, well i am! Maten är iallafall snart klar sen ska jag bänka mig i soffan med chips och motorsstavar, nam nam!

Romeo skickade bilder från sthlm igår, tänkte jag kan lägga ut dom idag :)



   

Nu ska jag forsätta min myskväll med mig själv!                xXx

Fick värsta minnesgrejen nu när jag kollade bilderna från sthlm- foo fighters efter att ha gjort förra inlägget! Det var verkligen en helt sjuuuuk resa, alltså allt som kunde hända hände!


på konserten med ida (:

Jag orkar verkligen inte sitta och skriva allt som hände på resan till sthlm för längesen, men kom på att petter skrev väldigt utförligt (om inte lite väl utförligt) i sin dagbok, så ni får läsa hans story !

Del 1 av petters berättande av sthlms resan februari-06

- aaj!
trött och mer eller mindre som ett nygjort nervvrak kastade jag mig in i lägenheten på vemmenhögsgatan. vad i tusan var det som gjort så ont under foten? upp me foten på den vita byrån och där under, rätt in i foten, sitter den lilla nålen med det svarta knapphålshuvudet. så typiskt, tänker jag, livet är verkligen en film...


t o r s d a g 2 1 . 0 0
det var en lugn dag på pizzerian och jag ringde markus för att fråga att allt var okej igen inför morgondagen. han bekräftade min ledighet och snart ringde det i telefonen igen. mitt framtida sthlmsgäng skulle komma förbi och käka och snacka lite. efteråt blev det en kort färd till maxi där tjejerna köpte godis för ungefär 200 spänn och då tänkte jag att vi kunde stanna hemma pga ekonomiska problem. men planerandet fortsatte och fredrik bestämde att han skulle hämta upp mig 07.15 nästa dag.

t o r s d a g 2 2 . 4 5
så allt såg ju bra ut när jag var på väg uppför trapporna mot lägenheten. men så kom det där samtalet från min syster. jag glömde lämna nycklarna hos grannen - de är här i karlstad. haha, skrattade jag men min syster skrattade inte tillbaka. de var verkligen i karlstad. så istället för att njuta av sista dagen i kristianstad för ett tag så blev jag överfrustrerad. satt uppe till klockan fem på morgonen och dränkte mina sorger. sedan kom jag på att om jag skulle vara något sånär resesällskap var jag tvungen att lägga mig.

f r e d a g 0 6 . 1 5
06.15 tjöt mobilen. det var dags att gå upp, en timme senare. sur och inte alls sugen på någon som helst stockholmsfärd stängde jag av mobilen och hoppades på att ingen skulle höra av sig. men snart kom mina samvetskval igång och jag hoppade snurrig ut ur sängen och in i duschen. hyfsat pigg kastade jag ihop min resväska och sprang ut till fredrik, som i sin rädsla att jag skulle ha försovit mig, gått halvvägs mot porten. han blev glad när han fick syn på mig men när jag förkunnande den sorliga nyckelhistorien ändrades hans minutryck och han sa med sammanbiten röst, "det ordnar sig". tjejerna var inte lika säkra på det när vi klampade in i fredriks lägenhet och berättade. var var mina nycklar då, undrade de. jo, de låg i bolshög i en gammal resväska som jag inte orkat ta hem på några månader. och till bolshög hade jag inga nycklar alls. och kvällen innan ringde jag ihjäl mig till min faster men hon hade inte svarat.
i en stor suck lämnade jag och fredrik stället och begav oss mot lyckans höjd och uthyrningen av bilar.

f r e d a g 0 9 . 0 0
den glänste i vinterkylan, saaben. och fredrik sken upp ännu mer när han placerade sin bästa kompis i bilen, gps:en. nu var vi i alla fall på väg mot stockholm, vad som än skulle hända med nycklar och problem. ut ur kristianstad. en skiva hade fredrik bränt ut men vi tog med desto fler. vilken roadtrip det skulle bli, tänkte vi. och det blev en minnesvärd tripp tillslut!

f r e d a g 1 3 . 0 0
många stopp blev det på vägen mot stockholm. speciellt vid massor av mcdonald´srestauranger. kaffe, kaffe och återigen kaffe. men det behövs vid så här långa bilfärder. plötsligt var vi framme vid en plats då vi var tvungna och bestämma oss för om vi skulle åka till karlstad och hämta nycklarna eller inte. karlstad eller inte karlstad. då i detta avgörande skede svarar inte min syster i telefon. så det blev aldrig något karlstad utan vi styrde tillbax mot stockholmos. nästa mål var danderyd, där fredrik och ida skulle bo.

f r e d a g 1 5 . 3 0
idas familjehistoria verkar lite komplicerad men trots olika hemska händelser för längesedan skulle hon och fredrik träffa och äta en bit mat hos hennes farföräldrar. under tiden satt jag och deppade och kanske gav inte det bästa intrycket på natalie, men trots allt, var det mycket som hänt den dagen och allt som hänt innan brusade rundor i mitt alldeles för fyllda huvud. när ida och fredrik kom ner igen tog jag mig samman och ringde min syster som gav mig numret till en viss åsa som, även hon, hade nycklar. jag ringde åsa efter mentala påtryckningar av min syster och svaret var positivt. Pryssgränd nästa!

f r e d a g 1 6 . 3 5
in i katarinahissen och ner på andra våningen. där jobbade åsa och jag fick de efterlängtade nycklarna, som nästan verkade skimra när jag tog dom i min hand. några minuter senare var jag och natalie i lägenheten och pustade ut. äntligen! jag var så lycklig och en smula lugnare inombords. givetvis råkade jag direkt stöta ner en kinesisk pappfigur från väggen i hallen. den lilla nålen som hållit uppe kinesen hade försvunnit och jag fortsatte att leta efter den i tre dagar, men inte förrän sent på söndagsnatten skulle jag gapandes ta den från min fot och undra hur i helvete den hamnat där?!

  

Del 2

det bästa i livet är att vara på väg någonstans.
det kom jag och fredrik fram till när vi satt i den tysta saaben som korsade landskap efter landskap. att känna friheten och veta att minnen kommer skapas för livet. minnen som du kan berätta för dina barn och barnbarn och barnbarns barn. skratt och tårar kommer fällas under livet, många tack vare att du varit på väg någonstans. och som låssmeden sa: det blir aldrig som man tänkt sig, sånt är livet.


f r e d a g 1 8 . 0 0
från vasabron såg jag ut över sthlm med en sprallig natalie bredvid mig. så underbart vackert fastän snön kastade sig in i mina ögon och gjorde allt för att få mig att kännas misslyckad. men jag vek inte ner mig och min mage styrde oss till kungshallen och där åt vi gott. sedan tog vi en kort runda i centrum och natt tvingade mig in i derbyshopen. jag längtade efter en snickerslatté och snart satt vi på ett halvtomt coffehouse by georg och tog det lugnt. tillbaka mot pryssgränd och snöovädret fortsatte att göra sthlm vitt.

f r e d a g 2 2 . 0 0
fredrik och ida bestämde sig för att stanna i danderyd eftersom de inte "hittade" tunnelbanan. så jag och natalie fick klara oss själva mitt inne i stan. och vi klarade oss hyfsat, vi gick ner till mariatorget och handlade på seveneleven och hyrde film i filmaffären. även om natalie skrek efter att titta på några duvor blev det mr & mrs smith. filmen var sådär...

l ö r d a g 0 9 . 0 0
mobilen hade redan pipit vid åttatiden men jag smög inte upp förrän nio. en liten omväg till konsum bara för att få känna hur stockholm andas en tidig lördagsmorgon. snabbt kom jag fram till vad jag skulle inhandla och sedan upp till lägenheten igen. kanske skulle lördagen bli lite, lite, lugnare? snart vaknade natalie och vi åt den lilla frukost jag skrapat fram. lite senare ringde jag gino som ringt mig i några dagar men jag har aldrig haft tiden till att svara. för honom avslöjade jag mina kristianstadsproblem och han drog ut ett leende på mina läppar och sa att allt skulle ordna sig.

l ö r d a g 1 1 . 5 0
så äntligen kom vi iväg till stan efter att fredrik ringt och tjatat ihjäl oss att vi skulle skynda oss. men det gick inte så lätt som vi trodde. de stod på sturegallerian medan jag trodde att han menade gallerian. sedan var det visst en björn borg-affär vi skulle hitta till men när vi väl kommit dit så stod fredde och ida vid en helt annan affär. jag blev så trött på allt ringande och trött på stressandet och trött på kylan så när natalie plötsligt försvann ur sikte, promenerade jag lugnt till ett mysigt café vid centralstationen och köpte aftonbladet och en kopp starkt kaffe. för att inget mer skulle störa mig under minst en halvtimme stängde jag även av mobilen. ro.

l ö r d a g 1 3 . 4 5
när jag satte på telefonen igen var samtalen igång igen. de hade hittat varandra till slut så jag mötte upp dom vid systembolaget där vi handlade upp en del inför kvällen. sedan skulle ida & natt shoppa (och de gjorde de, en massa kläder!) så jag och fredrik bestämde oss för att inte blanda oss i sånt utan gå hem till min söderlägenhet och softa. men oj så fel vi hade när vi tänkte oss en mjuk soffa och lite musik i bakgrunden.


l ö r d a g 1 4 . 4 0
- fredrik! va fan..!
- jag gjorde det inte hårt ju...
- vi måste drömma fredrik, säg att det är en mardröm!
fredrik knep sig hårt i kinden och jag gjorde samma sak mot min arm men ingen av oss vaknade upp och vi kände hur verkligt allt var. fredrik hade knäckt nyckeln i dörrlåset och inne i lägenheten låg alla mina och natalies saker, men framförallt: biljetterna till foo fighters som var anledningen till stockholmsresan!
allt jag fick in i min skalle var ordet och yrket låssmed så vi sprang ner för trapporna för att hitta någon och där nere i trappuppgången satt en lapp med ett nummer till en låsjour. så jag ringde och mannen på andra sidan luren sa att han skulle komma inom några minuter. vi lugnade oss lite och gömde våra spritkassar någon trappa längre upp så att låssmeden inte skulle tro att vi var ett par ungdomar som hittat en lägenhet vi skulle festa loss i. ida trodde inte på fredrik när han ringde och berättade att vi knäckt nyckeln utan trodde att det var ett av våra dåliga skämt. men snart var låssmeden där och förstod problemet. han hade en lång hästsvans och såg lite allmänt märklig ut och tog det hela med ro. efter lite prisbråk kom vi fram till en deal och han körde ut oss till kista och ett stort köpcentrum där vi skulle kopiera nyckeln. på vägen dit pratade vi om den nya trängselafgiften, hur kalla människor i sthlm var och att det är roligast att variera saker i livet. i det stora köpcentret fixade vi nyckeln och låssmeden visade oss studentlägenheter och hur bra amerikanska vertygslådor var. medan han shoppade lite stressade jag och fredrik ihjäl oss men emellanåt skrattade vi och fattade inte hur livet kunde vara så galet.

- vi måste sluta träffas så här grabbar, sa låssmeden och så försvann han. samtidigt ringde tjejerna att de var nedanför och undrade vad portkoden var, de hade missat HELA spektaklet.
några timmar efter att nyckeln knäckts satte vi oss med djupa suck av välbehag i soffan och öppnade varsin öl. sedan skålade jag och fredrik för att livet aldrig blir som man tänkt sig.

 

Del 3

neeej! varför kunde inte gps:en sluta fungera? varför kunde inte ett osynligt troll ställa om den så att vi försvann norrut igen, mot sthlm? så mycket drömmande men ändå slår verkligheten till och raderar ut alla de små galna tankarna man har. man får anpassa sig helt enkelt och hoppas att man hittar på små nya resor igen. goodbye my beutiful stockholm!


l ö r d a g 1 8 . 5 0
så satt jag och fredrik på den bruna soffan och tog det lugnt. skulle man inte vetat att foo fighters var anledningen för stockholmstrippen skulle vi nog suttit kvar kändes det som och bara tagit det lugnt. men snart började ida pusha på oss att klockan snart var sju och vi var tvungna att gå snart. några groggar till och snart var vi på väg mot slussen och därifrån tog vi tunnelbanan till globenområdet och hovet. vi köpte öronskydd, inte för att vi skulle behöva dom, utan för att vi tyckte så synd om dom som sålde dem. de såg ju ut och frysa jättemycket!

l ö r d a g 2 1 . 0 0
så var det dax för foo fighters. innan dess hade jag förvillat mig på tjejtoaletten och natalie köpt en tröja med sina små favoriter. förbanden/t var inte alls bra och jag gick ut och ringde lite så länge. men plötsligt kom tonerna till in your honor, och fredrik hade rätt. de skulle börja med den... en fullständigt briljant första hälft av konserten, lite lugnare andra hälft. men de var faktiskt riktigt grymma live.

l ö r d a g 0 1 . 0 0
efter att ha ätit på mcdonalds (jag o fredde hade ju knappt ätit ngt under dagen) tog vi oss hem till mig och satt och eftersnackade lite. jag och fredrik märkte att våra kameror inte funkade som de skulle och ännu fler saker kunde kryssas av på oturslistan den här märkliga helgen. skulle vi ens komma hem eller skulle bilen lägga av någonstans i jönköping (även om ola o gino bor där?).

s ö n d a g 1 0 . 3 0
lite svårare att gå upp tidigt den här dagen och jag försvann ut i köket där jag läste tidningen och lyssnade lite på rockradiostationen "bandit". tänk bara att sthlm har så många radiostationer, en sån sak. natalie vaknade väl av mitt radiolyssnande och verkade bli besviken över att jag inte köpt någon frukost denna morgonen. och jag som kunde gjort pannkakor! vi blev tvungna att gå ut på stan i jakt efter att mätta våra magar.

s ö n d a g 1 2 . 0 0
vi promenerade i kylan bort till medborgarplatsen och söderhallarna. där inne hittade vi en restaurang och jag åt en räksallad medan natt åt en sorts baguette. jag var tvungen att köpa små gåvor till min faster för lägenhetslånet och en åsa för nyckellånet. när allt var fixat ringde fredrik o ida och berättade att de var klara för att hämta upp oss.

s ö n d a g 1 4 . 1 0
bort från pryssgränd, bort från söder och hej då till stockholm. på återseende tänkte jag tyst i mitt huvud och visste att jag var tvungen att komma tillbaka snart. nu skulle vi tillbaka efter en helg som försvunnit snabbare än snabbast. innan vårt egentliga mål skulle vi förbi tungelsta och lämna nycklarna. det skulle ta sin lilla tid eftersom gps:en inte förstod var det låg och det låg en bra bit utanför stockholm.

s ö n d a g 1 5 . 3 0
så hittade vi rätt till stavshöjden utanför tungelsta till slut (!). landskapet påminde om norrland och allt var glimrande vitt och det var bara julstämningen som fattades. ut ur huset kom åsa ut och jag lämnade över nycklarna och blomman jag köpt. sedan var vi på väg mot kristianstad igen.

s ö n d a g 1 7 . 2 5
en pasta el toro på enköpingsbron blev det. det svajade och gungade varje gång en långtradare körde förbi och det var den sidan som bär bilarna till sthlm som vann "först-till-tio-tävlingen". sprickorna i rutorna symboliserade hemfärden och jag ville sitta i den kalla restauranglokalen hela resten av den mörka februarikvällen.
hm... tänk så mycket vi skräpade ner under vår färd fram och tillbaka! vid nästan varje stopp låg det gamla kaffekoppar och gamla tidningar och snusar. känner mig nästan som en usel svensk medborgare plötsligt. kanske dags och bli en större miljövän?

s ö n d a g 2 0 . 3 5
just när vi tankade förstod vi att det inte var till kristianstad vi ville! men hur skulle vi kunna ta ledigt från våra jobb? och hur skulle vi finansiera vår andra sthlmsvistelse? då kom idéen om att köpa en trisslott. och visst vann vi! inte 100 000 men väl 50 kronor som bytes ut till två nya lotter. men där tog även drömmen slut och slutmål kristianstad var ett faktum.

s ö n d a g 2 1. 5 5
savage garden, backstreetboys och andra radioklassiker vrålades ut för full hals och snart var vi hässleholm där natalies mamma skulle hämta henne. så försvann en av sthlmstrippsmedlemmarna och färden mot kstad blev utan radio, utan något sjungande och bara fyllt av lugn och ro. lite småprat och leenden när vi drog några av våra upplevelser för varandra.

s ö n d a g 2 3 . 0 0
in me väskan och av me skorna. nålen som jag letat efter så länge stack in i min fot och jag längtade efter pannkakor. men det blev bara ett varmt och skönt bad och sedan direkt i säng för att orka jobba dagen efter. jag ville inte ens tänka på att jag var tillbaka till den gamla trista vardagen i den skitstaden. men så sa henke något smart dagen efter, man gör livet till vad det är och det är sant. därför är det dags och hitta på en massa andra nöjen och aktiviteter man kan göra, om än inte allt för dyrt. man får hitta rätt i vardagen och göra fritiden mer rolig.


tack, fredrik, natalie och ida, för denna katastrofala men ändå så minnesvärda och roliga helg!

    

Jaa, en resa som jag verkligen inte tror att någon av oss kommer glömma någonsin!