Natalie Reuterberg

Kom hem från London i torsdags kväll och har sedan dagen jag åkte inte haft en riktigt lugn stund. Allt går så snabbt, och i en konstig komination av lite allt möjligt så sitter jag med mina tankar kvar en månad tillbaka.  Det går snabbt och jag verkar inte hänga med i dom snabba svängarna.
 London iallafall, ett av alla mina hem, mycket lörorik resa. Inte mycket har förrändrats i Walton sedan förra sommaren och det var helt underbart att vara tillbaka, släppa allt hemma för ett litet tag och leva som en av dom. på 5 dagar klara jag av att träffa nästa alla jag känner sen förra sommaren plus en himla massa nya godingar. När jag är i Walton utanför London, det är då jag känner mig hemma. Jag kom hem till helsingborg precis lagom till hbgfestivalen som jag sedan länge sett fram emot, under förväntningarna har det varit och jag sitter på sista festivalkvällen hemma framför datan och lyssnar på deppmusik. Jag vill bara tillbaka till London och till stället där jag vet att jag hör hemma, där alla mina bästa vänner är och där jag kan vara den jag vill vara! Galna kvällar har jag haft med uppskrapade knän, vilket fortfarande är en otrolig börda för mig, stå i kö till en bokaffär mitt i natten under harry potter försäljningen med rich som bestämmer sig för att köpa gaytimes. Galet, men det är så jag gillar de.
 
Hem kom jag iallafall, till viss del mot min vilja, och igår var jag tvungen att säga hejdå till väldens bästa Emma. Hon åkte i morse till Magaluf och ska gå bartenderkurs där, stanna och jobba på mallorca tills november. Jag saknar henne redan och vet inte riktigt vart jag ska bli av, eller vad det ska bli av det. Hon kommer tillbaka iallafall och på jessies avskedsfest igår så bestämde vi att vi skulle fira nyår i London, at least i know att jag kommer få träffa henne då, min pingla!

Tillbaka vill jag men jag har mina saker i sverige med. om mindra än 3 veckor så åker jag till spanien, ännu ett hem som jag har, ett mycket uppskattat sådant. Jag längtar och vill bara att tiden ska springa iväg, båda långväga och kort. Framtiden är något som har varit på mitt huvud mycket nu efter englandtrippen och jag kan inte riktigt sluta tänka på hur jag vill ha det eller hur det kommer bli. Vad ska ödet bestämma åt mig. Hoppas att det har något med big change att göra, jag har tröttnat på sverige för ett bra tag sen och min vardag, min arbetslösa vardag blir allt tristare. Jag behöver förändring och hoppas på att få de så snart som möjligt.