Natalie Reuterberg

Jag är i Malmö nu, men man ligger och vilar middag lite och jag passar på att underhålla er i bloggen. Blev väckt idag vid 12 tiden, sömnvandrade ut i köket och såg till min stora förvåning och lycka att min man hade gjort pankakor till frukost (: lönnsirap, mmm, bättre start på dagen är svårt att få.
Alex kom förbi och sen drog vi oss ut på stan i det underbara vårvädret, tog en kaffe på espressohouse och satt och nere vid kanalen och hade mysigt!
Lyckades dessutom hitta ett jättesnyggt linne på Diesel, lite oversize neonrosa grejs.
Kanske utgång ikväll, vi får se om det är någon som är på humör att hänga med. Om det blir så kanske man skulle ha det nya fina linnet på sig, var längesen jag var ute nu så hade varit kul! Dessutom pallar jag inte ännu en kväll framför tven, vill ut och hitta på något istället för att sitta inne!
Ska försöka skaka liv i min älskling nu, så att vi kan börja planera kvällen.

Oh, Btw! Emma och Ida är hemma från L.A nu, Finally! Dom har iofs bara varit borta i 10 dagar men dom har varit saknade, hoppas att jag får lite tid över till att ta en mysig fika eller något med dom i veckan (:

PUUUUSS

Det var sommar, studenten, blond... och hela livet framför mig.. Tills måndagen man vaknar dagarna efter studenten och inser att nu helt plötsligt kan jag inte förlita mig på att skolan ger mig pengar och något att göra om dagarna. Det måste fixas själv, och tankarna gör än nästinpå galen när känslan av att man tagit studenten lagt sig, och paniken tränger sig fram! Jag lyckades ganska bra med att hålla den undan för jag hade inte och ville inte ha några planer över sommaren än de resor och lediga dagar som jag hade sett fram emot! Min ångest höll sig borta ända till sommaren och planerna var gjorda.
     Arbetslös, ingen kul sysselsättning kan jag lova, det värsta är inte att gå hemma hela dagarna, det kan man stå ut med även om det blir väldigt långtråkigt i längden! Det värsta var att man kännde sig misslyckad på ett sätt.. alla föräldrar och kompisar som frågade varje gång ett samtalsämne om mig kom upp hur det gick med jobbletandet, världens hemskaste fråga som jag fruktade varje dag under den tiden..för varje gång var man tvungen att snirkla sig ur det och överdriva allt lite extra så att det verkade som att jag kom någon vart iallafall. En annan nackdel med att inte ha något jobb är fattigdomen, en sak som jag verkligen inte klarar av att leva med. Jaaa jag vet, tänk på barnen i Afrika, bla bla, och visst gör jag det från tid till tid och det är synd om dom, men vi är inga barn i Afrika, om vi vill ha pengar så gör det att få om man bara anstränger sig för arr få det, vilket jag uppenbarligen inte gjorde under min arbetslösa tid. Även om jag tyckte det då!
     Det är först nu i efterhand som man kan se vad man gjorde för rätt och fel, såklart, annars hade det ju inte varit någon utmaning.. och det är först nu man stör sig på att man gick och klagade på att man inte kunde få sig ett jobb, det är väldigt svårt nuförtiden att skaffa jobb utan kontakter, det ska jag bara göra klart för alla. Kontakter is key! Men det löser sig utan sådana också, man får helt enkelt välja de jobb som man ingetligen hade valt bort eller de jobb man aldrig tänkt sig kunna arbeta med. Såvida man inte vill forsätta sitta hemma och "behålla sin heder/sitt rykte", however töntigt de låter!
     Ett tips, till er arbetslösa-villiga att arbeta där ute. Vill ni ha ett jobb så försök fixa detr själva, förlita er inte på andra, av egen erfarenhet och andras, tex. arbetsförmedlingen... Dom verkar inte bry sig om man sitter hemma eller får ett jobb någon dag där och någon dag där, inställningen på arbetsförmedlingen måste ändras! Alltså, om ni inte har kontakter, bind några.. det kan aldrig skada!

Babbel babbel, så himla smart man blir när man tänker tillbaks på vad man har gjort fel. Det är väl lite de som gör innebörden i "lär dig av dina misstag", vilket jag hoppas och tror att jag gör och har gjort!

XoXo